Kluvhult

Kluvhult

Om Kluvhult

På Kluvhult bedriver vi småskaligt skogsbruk och Natur och djurunderstödd Rehabilitering.
Vi erbjuder Naturunderstödd Rehabilitering, Friskvård och Hästunderstödd terapi.
För mera information kontakta Britt-Marie: 076 20 80 101

En HUT upplevelse

Hästunderstödd terapiPosted by Britt-Marie Bjerre 08 Aug, 2018 14:58

En beskrivning av en första HUT upplevelse...

HUT- livet i miniatyr

En ridtur genom skogen på Tussi är som livet i miniatyr, om man nu kan tala om miniatyr när det handlar om en ett ton tung ardenner med hovar som brunnslock. Vi börjar i stallet, det svala lugna. Vi sitter och lyssnar på ljudet av när hästarna mumsar på sitt hö, lika lugnande som att lyssna på havets vågor mot stranden, eller som att titta in i och lyssna på en sprakande brasa. Själen kommer sakta lunkande o lägger sig till rätta inuti. Just nu är jag full av förväntningar- lika höga som Tussi nästan.

Jag kan få vara med om något jag behöver och längtar efter. Hästen kan förstå och trösta. Ett ordlöst möte kan förändra.

Oron och känslan av att behöva prestera finns också tyvärr, som så ofta i livet. ”Tänk om-känslan” finns där. Tänk om hon inte vill ha med mig att göra, om hon inte tycker om mig, om jag är fel, oförmögen att hitta kontakten.

-”Är det viktigt för dig att bli omtyckt?” Jag gläntar på dörren till dessa dittills oformulerade tankar och Britt-Marie speglar dem.

Ridturen är som livet, man går inte ensam. Någon visar en vem man är och man kan förändra. Någon ställer fram en väldigt hög pall, någon står stilla och väntar tills någon annan kommer på plats. Någon får möjlighet att se stigen ur en annan vinkel med väldigt bra perspektiv. Tussi verkar väldigt tveksam i början. Hon vill först inte gå alls, sedan tar hon bak huvudet och mular mig på benet.

Vad har jag fått på ryggen? Ska det verkligen vara där? (Min tolkning) Men kanske tänker hon; ”Men där är du ju! Vad har du på hjärtat? Vad vill du? Vart vill du? Ska vi gå?

Kanske jag inte ska tänka så mycket på vad hon vill o tänker- vad andra vill, tänker och känner, utan visa tydligt vad jag vill och känner.

Längre fram på stigen frågar Britt- Marie hur jag har det med mitt bäcken o säger; andas och var här och nu! Jag tänker på mitt bäcken o det mjuknar. Någonstans lite längre in i skogen bara kommer det. Jag känner mitt inre gung. Tussi känner mitt inre gung. Jag känner hennes. -”Bra!” säger Britt- Marie. Gunget är självklart. Livet är självklart. Allt bara gungar på. Så plötsligt glider jag på sned. ”Nu är det kört” säger jag ”Det här går aldrig”

-”Vad sa du nu?” undrar Britt- Marie och jag uppmärksammar hur snabb jag är att döma ut situationer där jag glider snett-på ridturen- och i livet. ”Så är livet- man glider nästan av ibland- men då är det bara att rätta upp sig igen o fortsätta vandringen”

I skrivande stund känner jag mig lite ”på sned” men jag har ändå kvar känslan av att det inre gunget finns där och bara väntar på att komma i gång o få mina glädjesträngar att vibrera.





  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.